På bara 29 år har gösen i det närmaste utrotats i Furusunds skärgård. Roslagens pärla skimrar inte längre. Även abborren hotas allt mer, och gäddan står näst på tur. Kan denna skärgård räddas för framtiden?

Det är med sorg och bedrövelse jag konstaterar att bestånden av gös i Furusunds skärgård som för 2-3 decennier sedan var av absolut världsklass – nu är en spillra och ett minne blott. Området sträcker sig från Ljusterö över Vettershaga/Bergshamra i södra delarna, till Västerfjärden med omgivande stora öar i de mellersta delarna, och vidare norröver mot Marholmen och Håtö/Åkerö. Denna trista utveckling har varit mycket tydlig de senaste 15 – 20 åren.

Men första brickan föll i och med en dramatisk nedgång av beståndet på Västerfjärden under 1980 och 90-talet då området utsattes för ett abnormt fisketryck av såväl yrkesfiske som fritidsfiske. Näst i tur var området i och kring Löparö-fjärden som fiskades ner hårt av sportfiskare, nätfiskare och nykomlingen den kinesiska mellanskarven. Här tog gösen i princip slut för 10-12 år sedan. Vilket ledde till att gösfisket flyttade norröver. Under den senaste 10-årsperiodens tryck har därmed den sista betydelsefulla bastionen – Marholmen med omnejd – rönt samma öde. En riklig skog av grovvuxen gös har därmed förvandlats till ett totalt kalhygge.

Hur kunde det gå så här? Jag tror det är viktigt att vi sport- och nätfiskare inte svär oss fria från delaktighet i det som skett. Gösen är en oerhört populär matfisk som är lätt att överfiska när det slår till. Att många sportfiskare tillämpar återutsättning räcker uppenbarligen inte till när det finns så många andra fiskfångare som inte gör det. Skarvens roll i sammanhanget ska inte heller underskattas ( vilket tyvärr är precis vad som görs från Naturvårdsverket och andra ansvariga myndighetspersoner på Länsstyrelser m m ).

Jättekolonin vid Östanå/Ryssmasterna har härjat fritt i området i snart 20 år.  Sedan Västerfjärden och Löparö tömts på föda har masskolonin det senaste decenniet utsträckt lejonparten av födojakten till inomskärsområdet Marholmen / Spillersboda. Här ses varje morgon sedan 10 år tillbaka jagande skarvflockar i storleksordningen ca 400 – 1200 individer bedriva hetsjakt på allting som är i lämplig matstorlek  – fiskar ca 20 – 50cm längd. I denna ständigt pågående jakt deltar samtidigt ca 50 – 150 måsfåglar av alla storlekar som förser sig av de mindre fiskar i format ca 15 – 30cm som desperat försöker undfly skarvarna genom panikartade luftpiruetter. Sedan två år tillbaka syns nu även skarvflockar inne i själva Håtö/Åkeröområdet. Eftersom detta område utgör den centrala  barnkammaren för Furusunds bestånd av abborre är det inte svårt att räkna ut vilka följder en utökad skarvinvasion i detta område kommer att få inom närtid.

Även Furusunds abborre är hotad

Jag skriver här om gösen i huvudsak, men faktum är alltså att även abborren nu är allvarligt hotad. Löparö kan tjäna som exempel även för den generella minskningen av abborre i Furusund: Har fanns till för 15 år sedan ett svåröverträffat bra vårfiske på grov abborre under lektiden i maj och juni. På den tiden var skarvsamhället vid Östanå ännu nöjda med bytestillgången i sitt absoluta närområde. Men snart nog tömdes koloniområdet på föda varför födosöket koncentrerades norrut – och drabbade Löparö. Inom några få år sjönk medelvikten på den grova abborren från 550gr till under 300gram – samtidigt som mängden abborre reducerades kraftigt. ( Detta skedde alltså parallellt med att även gösen förde en allt mer tynande tillvaro.) Sedan 5år tillbaka  är området i princip rotenontomt på vår-försommarabborre ( liksom på gös).

Har ekosystemet brakat samman? Min undran kommer sig av att det verkar som om reproduktionen i drabbade områden tycks ha upphört. En hypotes som stärks av det faktum att alla utsättningar av gös i de här områdena har misslyckats under de senare åren. Jag själv med kunder har tillsammans med hälften bidrag från Stockholmsstad finansierat och satt ut ca 15-20 000 årsyngel av gös i två omgångar i fyra skilda områden i Furusunds skärgård som tidigare varit gösrika och med välbesökta lekplatser. Resultatet har varit nedslående: Vi har ännu inte kunnat skönja något som helst positivt resultat av dessa utsättningar. Har redan ynglen fallit offer för skarv och skrak?

Ett vatten av Furusunds kaliber ska ha ett friskt bestånd av gös ( och abborre) i alla dess centrala delar. Spillrorna av gös – den ca halva gnuttan av en procent som återstår – står i dag mest att finna lokalt i utkanterna, i de små vikar, marer och grunda pottor som ännu inte fiskats helt tomma. Men det är bara en tidsfråga här med eftersom idoga sportfiskare nu dammsuger allting i jakten på de sista gösarna. Dessvärre utan att förstå att det är just detta de håller på med – eftersom dessa fiskare saknar historiska perspektiv och referenser.

Undertecknad har under flera år suttit i styrelsen för Sveriges organiserade Fiskeguider, och där försökt varna för situationen och samtidigt lobba för att med hjälp av höjda medlemsavgifter ( idag 400kr per medlem/år, varav 300 kr är möjliga att göra avdrag för) stödutsätta gös i området. Förslagen med höjda avgifter och stödutsättningar har röstats ner mangrant. Det ”engagemanget” känns nedslående. Undertecknad har också försökt driva frågan om att verka för fredning i vissa avgränsade områden för att om möjligt den vägen kunna skydda gösen och möjligen säkra en tillväxt för framtiden. Tyvärr har även detta förlag röstats ner med 100%. Så man kan fråga sig vad en organisation som bildades utifrån devisen ” Mer fisk i våra vatten!” egentligen menar och syftar till? Ickesvaren på dessa frågor är anledningen till undertecknads utträde ur styrelsen anno mars 2014.

En liten känga också till Stockholms stads fiskeansvariga som trotts påtryckningar sedan flera år inte lyft så många fingrar för att ta ett allvarligt menat tag i denna fråga. Furusunds skärgård – som historiskt varit ett fiskevatten i absolut världsklass alla kategorier när det gällt gädda och gös i första hand – är idag en fiskeskärgård som rämnar, ett skälvande offer för överdimensionerat sport- och nätfiske, överdimensionerad kommersiell fiskeverksamhet, skarvplåga med ev ekosammanbrott, och oförmögna / ointresserade (?)  myndigheter och tjänstemän på alla nivåer.

Vem bryr sig?

kanske någon smalspårig undrar som bara är intresserad av gäddfiske och tycker att han ( och/eller hans kunder) fångar skapligt med gädda i dessa vatten. Till alla er svarar jag: Ännu för 20-25 år sedan fångades regelbundet storgäddor 14 – 15kg över hela Furusunds skärgård. Idag fångas då och då någon enstaka sällsynt slumpfisk +12kg – och då enbart i de mest marliknande inomskärsmiljöerna som idag besöks allt för ofta. Den totala fiskeinsaten i Furusund i nutid är nog uppåt 10ggr intensivare än för 15 år sedan. Bergshamra var det senaste habitatet för storgädda som fiskades sönder och samman. Sedan 4-5 år håller nu slutligen det sista området på att duka under – marerna på Rådmansö.

Denna nu pågående process sker under en samfälld strong och överintensiv insats från sportfiskare, ansvarslösa tävlingsfiskare och fiskeguider – och skarvar. Catch & Release har inte visat sig fungera. Inom 4-5 år kommer därför även detta vatten att sälla sig till historien som ett mediokert före detta, när den sista gyllene dominobrickan fallit i det som en gång bildade ett unikt storslaget fiskglimrande Furusund. Ur denna dystopiska beskrivning reser sig frågorna: –  Vem vill rädda Furusund? Går det att rädda, eller är det för sent? Plats för en proaktiv haverikommission/konferens? / Med hälsning till alla som borde ha en anledning att skänka Furusunds skärgård mer än bara en tanke. / Trevlig sommar önskar Fiskeguide Hans Nordin