Det är den fråga jag ställer mig efter att i dagarna ha blivit förnekad en ansökan om medlemsskap i nämnda förening. Mejlet som sändes till mig av föreningens ordförande Tomas Viktor löd som följer:

” Hej Hans,

Vi mottog din medlemsansökan till StOF för år 2015 under veckan.

Ett medlemskap i StOF innebär att man värnar alla vilda fåglars välmående och existens i naturen.

Det framgår tydligt av din hemsida att du inte delar föreningens grundläggande värderingar gällande fågelskydd.

Du är därmed inte välkommen som medlem i StOF, ej heller välkommen att framledes besöka våra medlemskvällar med föredrag.

Hälsningar Tomas Viktor Ordf StOF ”

Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att föreningens stadgar förbjuder medlemmar att inta en kritisk eller ens problematiserande hållning till någonting som rör fåglar. Här gäller det uppenbarligen att rätta in sig i ledet och sedan ” följa John ” – i det här fallet de åsikter föreningens ordförande uttolkar och representerar.

Att äga ett djupt och äkta engagemang för fåglar och fågelskydd väger alltså ingenting om engagemanget kan anses underminerat på grund av ett förment samtidigt kontra-dikterande engagemang för hela naturens och alla djurens inklusive fiskarnas väl och ve. Står detta också i föreningens stadgar? Hur kan ett brett genuint naturintresse  – på så vaga grunder – anses kollidera med ett intresse för våra bevingade vilda vänner? Är detta inte lite väl enögt och inskränkt?

Eftersom jag i själva verket till 100% delar föreningens allmänna syn på vilda fåglar och fågelskydd blir beskedet om utestängning märkligt. Än mer märkligt då föreningens medlemmar själva och gärna aktivt ägnar sig åt att utrota Gråtrutar i havsbandet. Ungar slås ihjäl med käppar om så anses behövas. En fågelart som i likhet med många andra sjöfåglar redan för en kritisk tillvaro.  Eller menar herr Tomas Viktor att Gråtruten inte tillhör ”alla” de vilda fåglar vars välmående och existens ska värnas? Var det någon som just sköt sig själv i foten?

Men jag har alltså blivit diskvalificerad att utöva mitt fågelintresse inom StOF:s ramar på grund av ett antal ifrågasättande/problematiserande artiklar om den kinesiska Mellanskarven. Märk väl att jag aldrig hävdat eller menat att denna lite olycksaliga fågel borde utrotas – men däremot uttryckt åsikten att invasionen borde kontrolleras bättre – till skydd för och värnande om alla övriga fåglars och djurs välmående och existens.

StOF drar tyvärr ett löjets skimmer över alla vuxna fågelälskande människor. Inom StOF bör man inte tänka själv – än mindre uttala sina tankar. Då blir man utfrusen. Det är sådant som kallas vuxenmobbning!

Skäms herr Tomas Viktor och den styrelse som står bakom detta och vidmakthåller en sådan förtryckande kultur. Det är inte underligt alls att vi lever ett samhälle som har så mycket problem med mobbning och rasism – som lär våra uppväxande barn att det är helt ok att mobba ”främmande” avvikande beteende och åsikter. Sådana föräldrar på arbetsplatser och i föreningar – sådana barn! Sorgligt.

Svensk folkrörelse har en lång och fin tradition av öppenhet och demokrati särskilt när det rör natur och fritid. Jag kan inte tänka mig att en rörelse som utesluter människor för att ha åsikter ligger inom ramen för rätten till eventuella föreningsbidrag. Sådana brukar oftast kräva att man håller sig inom ramen för mänskliga fri- och rättigheter. Det svar jag fått på min ansökan är ett skämmigt bevis för motsatsen.