Lagen om det Fria Handredskapsfisket runt våra kuster och i de stora sjöarna rimmar bra med vår urgamla svenska allemansrätt och dess tanke om frihet att vistas i, och i begränsad utsträckning att bruka, genom ansvar. Men medan det idag väl knappast är någon som vill inskränka på allemansrätten så finns det en liten hård kärna, bestående av främst vattenägare och strandrättsinnehavare, som med näbbar och klor vill återinföra allt till det gamla och därmed förbjuda det fria handredskapsfiske vi nu haft i snart 25 år.

Företrädesvis återfinns denna kärna i Stockholms läns skärgård och utgör en aktiv lobbykraft gentemot politiker, media myndigheter och lagföreträdare. Kan man inte komma åt sportfisket på det ena sättet så försöker man på andra sätt. Nu senast skjuter man in sig på hur lagen ska tolkas, och har under det senaste året lyckats få med sig kustbevakning, sjöpolis och åklagare att driva till åtal mot sportfiskare som bryter mot denna tolkning av lagen. Det senaste året har ett 10-tal fall drivits till tingsrätten i Attunda – och märk väl – i samtliga fall fått med sig tingsrätten på sin tolkning! Intressegruppens tolkning av hur lagen om det fria handredskapsfisket är skriven innebär i korthet att allt handredskapsfiske som sker med fler än ett spö per utövare är olagligt. Att lagen rent faktiskt inte är formulerad på det sättet tar man ingen hänsyn till. Lagskrivningen i sig gör ingen distinktion när det gäller antalet handredskap som enskild fiskeutövare har rätt att använda!

Däremot gjorde man vid tiden för själva lagskrivningen en tydlig gränsdragning mellan vad man å ena sidan menar med ”handredskap” och det man med lagtexten vill särskilja ifrån – d v s fasta redskap och andra yrkesfiskefiskeredskap som inte betraktas som handredskap eller tillbehör för sportfiske. Detta för att allmänheten inte skulle få för sig att det med den nya lagen var fritt att också använda yrkesfiskeredskap gäddsaxar, ståndkrok, nät, ryssjor, trålar mm. Att man samtidigt skrev lagen så att dragrodd och trollingfiske utesluts från det fria handredskapsfisket eftersom ” fiskemetoden som sådan förutsätter användning av båt” anser jag personligen vara ett misstag. Både dragrodd och trolling med flera spön har gamla traditioner och borde utan minsta tvivel ha räknats in som sportfiske med handredskap. Kanske man vid lagskrivningen föll till föga för vattenägarnas önskan om 100% ostört nätfiske. Men att ett eller annat nät någon enstaka gång får en påhälsning av ett fiskedrag kan nog lika ofta skyllas på felaktig utmärkning av nätet som på slarv från dragägaren. Problemet torde hur som helst vara litet och överdrivet. Traditionen att sportfiska med flera spön är gammal och väl utbredd även när det gäller andra sportfiskesammanhang. Som exempel utöver det populära trollingfisket kan nämnas sikmete vid kusten, ålmete (som numera är reglerat), karpmete, ismete och angling.

I stort sett alla former av mete rymmer en tradition där fler spön/handredskap används samtidigt. Och det gör det av det skälet att den sportfiskare som tycker om att meta brukar befinna sig på en enda plats där fisket sker. Till skillnad från fisket med kastspö från båt och från land som oftast är ett mycket rörligt fiske över stora områden. Att meta statiskt med flera spön på en begränsad plats innebär inte med automatik att fiskeutövaren fångar fler fiskar än den som bedriver ett rörligt kastfiske över större ytor med ett spö. Oftast är det tvärtom. Men det finns naturligtvis undantag. Och vid sådana platser har vi alla ett gemensamt intresse av att undvika att rovfiske sker. Fråga: Vore det inte bättre (?) att införa fångstbegränsningar (fångstkvoter) än att stämma seriösa sportfiskare till domstol för att de använder flera spön vid utövandet av sin passion – fisket. Varför inte generellt sätta gränsen vid att en eller två gäddor, gösar per dag och person tillåts som matfiskar, medan allt övrigt släpps tillbaka.

Om fångstbegränsningar införs, inklusive eventuellt fiskeförbud eller skyltar på vissa känsliga platser, kan även ” Svensson” göra rösten hörd när överfiske eller annat olaga fiske sker! En fråga till: Är tiden mogen att införa personliga Sportfiskelicenser? Som tecken och intyg på att man behärskar Catch & Release och andra sportfiskekloka tekniker, och förstår grundläggande fiskeekologiska samband. En sådan licens syftar till god fiskhållning och beståndsskydd. Den kan förmodligen utarbetas av Svenska Sportfiskeförbundet i samverkan med Länsstyrelsen, Fiskeriverket och Sveriges Organiserade Fiskeguider.