Än så länge finns vare sig prejudikat eller praxis gällande hur domstolarna ställer sig till frågan om fiske med flera spön inom ramen för lagen om det fria handredskapsfisket. Här i Stockholmsområdet jobbar dock en enhet inom kustbevakningen energiskt på att få frågan prövad ordentligt. Detta gör man främst i samarbete med Vaxholms fiskevårdsområde och dess tillsynsman Mikael Wedin. Utgångspunkten är att den här enheten inom Kustbevakningen har bestämt sig för en mycket restriktiv tolkning av hur själva lagen är skriven. Man har valt att tolka lagen så att “alla spön utöver 1st spö – som ska hållas i fiskarens hand – är lagöverskridande och därmed brottsligt!” Tyvär hade man lite otur med sin första anmälan, mot en invandrare som ertappades med 3st spön vid mete med död löja från strand. Under rättegången som ägde rum i Attunda Tingsrätt 2007 05 22 – mitt under brinnande gössäsong – nekade den tilltalade till brottet. Dels menade han att det tredje spöt tillhörde en kompis som vid tillfället var uppe i skogen, dels hänvisade den tilltalade till språksvårigheter och att han inte kände till lagen. Tingsrätten tog hänsyn till detta och dömde som följer ” Enligt 37 § 2st i Fiskelagen skall i ringa fall inte dömas till ansvar. Det är inte visat – särskilt med hänsyn till att A.K inte fullt ut behärskar det svenska språket – att just han hade fått information om det olämpliga i att fiska samtidigt med flera fiskespön. Hans otillåtna fiske får därför ha anses ha skett av oaktsamhet, och sett tillsammans med det förhållandevis blygsamma antalet spön han använde, bör gärningen kunna bedömas som ringa och alltså inte medföra något ansvar. Med hänsyn till det anförda framstår också ett förverkande av A. K:s fiskeredskap som oskäligt ” Denna dom överklagades ej. Däremot har Kustbevakningen flera nya anmälningar som väntar på att prövas. Frågan är om det överhuvudtaget går att få fram ett prejudikat i den här frågan? Däremot kan man väl tänka sig att det så småningom växer fram en domstolspraxis. En springande punkt kommer då att bli var någonstans – vid vilket antal spön – domstolarna drar gränsen för ringa ringa respektive icke ringa förseelse – d v s var gränsen kommer att gå för fällande resp icke fällande dom. Vore det inte bättre om vi istället kunde införa lagar/regler om fångstbegränsningar? 1-2 gäddor eller gösar per person och dygn. För det är väl i slutändan det det hela handlar om – att vi vill få bukt med rovfiske!? Då kan även vi sportfiskare utöva påtryckningar mot den som rovfiskar och i värsta fall kontakta kustbevakningen själva. Den stora majoriteten fiskare idag släpper ju tillbaka den stora merparten av fångad fisk – och uppskattar inte fiskare som tömmer fiskeplatser på fisk. Problemet är inte antalet spön i första hand utan antalet dödade fiskar! Med lag om fångstbegränsning kan man samtidigt tillåta det flerspömete med t e x 2-4 spön som de flesta utövare vill använda vid sikmete, gäddmete, bottenmete, ismete karpmete o s v.